Hälsningar från under mintgröna tak

Ibland är livet bara så bra. Som till exempel nu i Vilnius, världens bästa caramell macchiato i magen. Istället för den där jävla stressklumpen.

Stressklump i magen

Här sitter jag på ett kafé i Vilnius på en sliten vintagesoffa, lyssnar på bra musik, dricker kaffe med karamellsmak och försöker tänka på min framtid. Har ingen himlens aning om vad jag vill göra efter sommaren! Är redan förvirrad när det gäller den här våren. Vill jag leva med en stor klump stress i magen hela tiden, tänka på to do -listan när jag åker till Indien i tre veckor och bli klar med studier nu? Eller vill jag ta det lugnt och försöka hitta på någonting jag verkligen vill göra och inte mår dåligt av att göra?

Jag kom hit, både till Vilnius och kaféet, för att skriva kandidatuppsatsen. Men det går inte. Får ångest av att bara öppna filen som väntar på att bli fylld med text och referenser till artiklar som jag inte har fått mig till att läsa.

Jag skulle bara vilja sitta här i lugn och ro och njuta av denna sköna vårkänslan som sträcker sig över hela stan och inte oroa mig över mitt liv.

Att vara vuxen

Så tråkigt att man som vuxen måste tänka på saker som kandidatuppsats, krossade hjärtan, pengar och vad man ska göra nästa höst och med hela sitt liv.

Jag vill läsa Tove Jansson -citat, sjunga med på låtar som spelas på radion, dricka tekopp efter tekopp efter tekopp och fånga den perfekta ljusblåa vårhimlen på tusen bilder varje dag!

Men det positiva med att vara vuxen: man kan köpa lösviktsgodis till lunch.

Varjoja

Rakastan auringon ja puiden naapuritalon seinään maalaamia varjoja aamuisin.